German Painter, 1858-1925 German painter and writer. He grew up on his family's farm and tannery. As a child he showed interest in art, taking informal lessons in drawing from a local carpenter and caricaturing his primary school teachers. Corinth's father sent him to secondary school in the nearby city of K?nigsberg (now Kaliningrad), where he lived with his widowed aunt. A superstitious woman fond of story-telling, she possessed what Corinth later described as a coarse temperament and an unrestrained, 'demonic' humour. These qualities and his aunt's bohemian acquaintances, including fortune-tellers and soothsayers, fascinated the young Corinth, accustomed to his more reserved parents.   Related Paintings of Lovis Corinth :. | Der Eichbaum | Frauenraub | In Max Halbe-s Garden | Rosen | Die Geigenspielerin |
Related Artists:
Luis Ricardo Falero
Luis Ricardo Falero (1851 - December 7, 1896) was a Spanish painter. He specialized in female nudes and mythological and fantasy settings. Most of his paintings contained at least one female nude or topless nude. His most common medium was oil on canvas.
Giovanni Paolo Lomazzo
1538 - 1600 was an Italian painter, belonging to the second generation that produced Mannerism in Italian art and architecture. Gian Paolo Lomazzo was born in Milan from a family emigrated from the town of Lomazzo. His early training was with Giovan Battista della Cerva in Milan. He painted a large Allegory of the Lenten Feast for San Agostino in Piacenza (1567). He also painted an elaborate dome with Glory of Angels for the Capella Foppa in San Marco in Milan. He also painted the Fall of Simon Magus in the wall of the chapel. Lomazzo became blind in 1571, and turning to writing, produced two complex treatises that are milestones in the development of art criticism. His first work, Trattato dell'arte della pittura, scoltura et architettura (1584) is in part a guide to contemporary concepts of decorum, which the Renaissance inherited in part from Antiquity, which controlled a consonance between the functions of interiors and the kinds of painted and sculpted decors that would be suitable; Lespingola offered a systematic codification of esthetics that typifies the increasingly formalized and academic approaches typical of the later sixteenth century. His less practical and more metaphysical Idea del tempio della pittura ("The ideal temple of painting", 1590) offers a description along the lines of the "four temperaments" theory of the human nature and personality,
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.